When I Held ya

Jag vet att jag inte skrivit så mycket om Prince nu på sistone.
Dels har jag inte ridit så mycket, och vi har liksom haft som en svacka. I hagen så brukar han vända om och inte vilja gå in, och när jag ska rida ut så har han börjat stegra och sånt nästan varje gång när jag ska ut, det blir så himla jobbigt i längden att veta " jahapp, kan jag ens ta in honom nu ? " eller " undra hur många stegringar jag klarar idag? ".
-
-
Idag, alltså det var UNDERBART!
Det började redan i hagen, han stannade inte eller vände inte om en gång, så var han superlugn i stallet! Han stoppade ner huvudet i tränset och liksom, ja, han var.. den Prince jag har saknat. ;)
Fanny kom ju sen då, han ville inte gå i början men sen så gick han. Och ja, sen så var det ju då den riktigt långa sträckan. Jävlar, nu måste han ha sprungit av sig all energi.
Han bara stack, travade sådär ruskigt fort och jag försökte hålla in honom, men sen lät jag bara honom springa. Fort gick det, haha men han tyckte det var kul. Hände dock likadant en gång till typ direkt efter, hehe.
Efter ett tag så tog han även eget iniativ ( gillas ) och ja, han liksom gjorde men han gjorde det och frågade mig först, svårt att förklara.
Den sista sträckan så var det 2 små träd över vägen också vi hoppade, och så tog han galopp, äntligen haha! Dock sprang han som en dåre, men kul tyckte han ju att det var. :)
Sen så var han så lugn och fin efter! Detta är det jag saknat, när vi inte bråkar och att han gör som han vill men ändå frågar mig först.
Jag älskar verkligen min häst, och min fina vän Fanny! <3
Tack för allt snack och ridturen, haha! :)


Min häst är bäst! <3

//Sofie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0