Vildcheyernaa ♥

Jag vet inte hur många gånger jag har varit så arg och ledsen när jag kommit till stallet, när jag cyklar hem så kan jag inte sluta le.

Visst, vi har våra stunder och problem. När han vänder om och inte vill gå in i stallet, när han sticker totalt, när han stegrar eller sparkar bakut. Jag är inte rädd för honom, men det är klart att jag blir osäker ibland. Men i slutändan, så vet jag att Prince inte vill något illa. Han sätter bara SINA gränser, visar vad han vill och vad han inte vill. Ibland vill han kanske inte hoppa, då gör jag inte det, får över honom en gång till och inte mer. Varför göra något som han inte vill?

Jag vill inte vara hans ledare, jag vill att vi ska vara ett team. T.ex. när vi rider ute i skogen ibland så låter jag honom bestämma tempo och vägar. Så att HAN får vara med och bestämma också.

Vi kommer antagligen aldrig komma ut på tävlingsbanorna, men det gör ingenting. Så länge jag får vara med honom så spelar det ingen roll. Så länge han är frisk, så länge han finns hos mig.

-

Jag ville typ bara säga att jag har världens kämpe, han har gått igenom mer än vad en häst borde.

Han är världens bästaste, finaste, vackrate, underbaraste häst! Det har gått så fort, han har varit hos mig i lite över 9 månader, och vi har våra minnen, och mer ska det bli!